Drop dead.
Trodde inte jag skulle känna så.
Jag vill dock åka hem. Till mamma. Krama henne och åka tillbaka till Stockholm.
Inte säga till någon att jag kommer till stan.
Saknar ingen faktiskt.
Förutom mamma.
Vilket är jävligt konstigt. För ett år sen hade jag gjort vad som helst för att slippa min mamma. Men hon har stått vid min sida hela vägen. Hon vet allt och hjälpte mig.
Ikväll ska jag och Mikaela ut och jag vill vara snygg. Vilket aldrig kommer hända. Men man kan alltid hoppas på ett mirakel.
❤ Be mamma komma och hälsa på dig! Det bästa med all skit är att jag ibland känner mig närmre mamma. Kunde aldrig åka till henne förut, men nu är det så skönt ibland att åka dit och känna det som när man var liten.. och när allt var bra <3 hoppas ni får kul ikväll! =)