Svar!

Jag har läst din blogg sen du började skriva, läste även zeroismyhero (tror jag den hette, hehe sorry om det blev fel). Och jag måste säga att jag tycker du är otroligt stark. Att komma ur en deprission och ätstörning och sen flytta hemifrån. Det krävs mycket för det! Och det beundrar jag, vilket jag tror många andra gör. 
Jag läser din blogg för jag är själv i samma situation som du var, med ätstörning som har utveckats till bullimi. Jag undrar om du har några konkreta tips att ge?!
Ta hand om din Narrow! <3
Tack åter tack! Det betyder så mycket att du säger så. Zeroismyhero.blogg.se var min förra blogg, det stämmer.
Jag vet inte hur din situation helt ser ut. Eftersom det varierar så mycket fråb person till person.
Men det tips jag kan ge dig är att säg till dig själv att "nu slutar jag spyr". Det funkar inte att sluta hetsa och sen sluta spy. Du måste sluta spy först. Jag kan inte räkna med båda händerna hur många gånger jag har legat på badrumsgolvet och gråtit. Det har gjort så ont i hela kroppen och det gör det och det kan vara mycket psykologiskt i det och inte fysiskt ont. Försöka spendera så mycket tid du kan med vänner och familj. Inte vara ensam. Jag vet inte om det är så att du ligger hemma mycket. Vilket jag gjorde. Men det hjälpte att åka hem till en kompis eller ta en fika med en släktig. Men dte är inte alltid lätt, jag vet. Mitt sista år på gymnasiet spenderarde jag i mitt rum, antingen hetsade eller planerade min fasta. Kunde på en dag spy upp till 10 gånger. Kroppen blir helt förstörd. Vilket jag märkte väldigt snart. Men hade jag inte spytt den första gången hade jag förmodligen inte hetsat de 8 andra gångerna. '
Allt är en ond cirkel.
Det var ett tips. Hinner inte skriva mer just nu.
Sist men inte minst. SÖK HJÄLP. Berätta för någon!
Frågor&svar | | En kommentar |

And I'm like fuck you

Anonym om Booty luv:
jag blir så arg på folk som dig. det är lätt att gå en dag utan mat. men att propitioneligt lägga ut 1500 kcal är svårare. därför är du bara lat som går hela dagen utan mat. lat lat lat. inte konstigt att du mår dåligt.
du kanske skriver fina texter. men hade du varit frisk så hade du inte behövt skriva dom. så gör alla en tjänst och bli frisk. så slipper vi dig.


Jag vet att jag verkligen inte borde bry mig om dessa kommentarer. Och jag vet inte varför jg lägger ner tid på att tänka på vad hon/han menar. Är man lat om man mår dåligt, om man är sjuk (hon/han säger ju själv att jag inte är frisk). Blev jag lat för jag ligger hemma för jag inte klarar av att vara bland folk? Är jag lat för jag måste ha övervakning hela tiden för att inte ta mitt liv? Är jag lat för jag riskerar min hälsa? Som att jag har valt att vara sjuk? Som jag har valt att vilja dö? Mitt mående beror inte pga av maten utan mitt mående reflekteras med maten. Därför går jag till vuxen spyk och bup två gånger i veckan för att reda ut det ena och andra för att må bättre. Kanske går det bättre med maten då. Kanske inte. Jag orkar inte försvara mig mer. Läs inte min blogg om du tycker den är dålig och blir arg av mina texter. Fuck u!

Och till samma inlägg fick jag en kommentar från "Alexandra" som inte skrev någon blogg. Och din kommentar tar jag åt mig tusen gånger mer än den där från "anonym". Heart 2 all of you♥
Frågor&svar | | 5 kommentarer |

Utmaning från anonym

Anonym om Ge mig en utmaning!:

Jag har en utmaning till dig!
Gå ner 10 kg ditt jävla fetto!


Jag fick min första elaka kommentar idag. Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska svara. Ok?!
Men jag blir lite rädd.
◊ Är det någon som känner mig (som vet att jag minst borde gå ner 10 kg)
◊ Någon som har mitt lösen till den skyddade bloggen och vill på något sätt säga att jag verligen borde gå ner i vikt.

För det känns som att man måste ha sett personen innan man säger något sånt. Och jag orkar inte ens kolla om jag känner igen ip adressen. Men jag kan inte ljuga och säga att jag inte bryr mig. För det tog på mig att få en kommentar som denna. Det är den första elaka kommentaren jag har fått alltså. Och jag har bloggar i lite mer än ett år. Jag kanske har tur som inte har fått någon innan. Är det sånt här man ska förvänta sig när man bloggar. Anonyma hatare. Jag vet inte. Men jaha, vad vill hon/han/den/det att jag ska svara. Och det tog på mig att se denna kommentar. Just nu när jag försöker att inte tänka på min vikt så mycket. Nu vart det alltså svårt.

Svar: Jag tar din utmaning. Du vann.

Upp