Jag känner, att ödet är i våra händer

Och där blev man dissad. 
Att jag inte är vant mig än vid att bli dissad?!
 
Jag känner mig svag och frusterad. Eller mest känslig och ledsen. Ingenting går bra just nu. Jag mailade min gamla psykolog för några veckor sen och bad om en remiss hit till Stockholm. Skulle behöva den där jävla remissen nu. Är så trött på detta.
Jag gjorde iordning mat tidigare idag. Quornfile med sallad. Inget att heja för, men det är en måltid iaf. Sen ska jag lyfta ner ett glas från hyllan och stöter imot tallriken så den åker ner på golvet. Jag skiter i allt och slänger maten, går och lägger mig och har ännu inte ätit något. 
Ingenting går bra nu. Känner mig så sjukt ensam, jag är jävligt ensam för tillfället också. Eller det känns nog bara som så för jag just blivit dissad.
Jag tyckte om honom. Han tyckte om mig med. Men det var förtidigt att inleda något eller något sånt. Jag vet inte.
Är ensam, utelämnad och förvirrad som fan. 
Vardag&allmänt | | Kommentera |

Rakblad mot minnet

Så ska man få känslor, det gör ont. Jag vill, men samtidigt inte. Jag litar aldrig på folk. Det finns människor i min närvaro som jag fortfarande inte litar på. Ser det som ytligt även om vi har varit vänner i flera år. Jag har blivit sviken för många gånger. För många gånger att våga igen. Men nu. Han vet. Jag berättade. Jag berättade om peace. Jag berättade om mitt liv. Att jag har jobbat hårt för att få mitt liv, utåt sätt att se perfekt ut. Bilder på tjejer som skrattar, dricker fin alkohol och lever livet som ungdomar. Det är inte lögn alltihopa, jag var på dessa fester. "skrattade" och drack denna alkohol. Men ingenting mot hur det egentligen såg ut. Jag berättade. Han förstod. Han berättade om sitt förflutna. Jag förstod och dömde verkligen inte. Som han inte dömde mig. Men nu gör det ont. För jag gillar denna kille och jag är redan beredd på en hjärtekross. Redan nu kan jag sitta och hata mig själv för jag inte var någon annan. Någon att gilla. Han, som alla andra, kommer tillslut se mig. Se den person som är så trasig och förstörd. Vill inte säga föralltid men lång tid framöver. Sålänge jag håller på som jag gör nu, jag skadar mig själv på ett eller annat sätt. Har börjat spytt igen. Inte som det var förut men jag spyr. För att skada mig själv. Har ingenting med mat att göra, jag vill skada. Kan spy cola zero bara för att få känna smärta. Vill inte göra något som syns eller märks. Har allt förmycket ögon på mig redan iomed min viktnedgång. Men samtidigt, jag mår fan bättre. Bättre än för ett år sen. Går knappt att jämnföra. Nu vill jag skada mig själv för jag bara hatar mig själv, min kropp och även många av mina handlingar. Då skadade jag för att bota ångest och även för jag hatade den jag var. Ångesten jag hade då, är borta. Fyfan vad du måste hata dig själv. Äckel Narrowest!

| | 3 kommentarer |

Ett par blodiga skor

Jag vet inte längre vad jag ska göra. Vikt rasar och jag vågar inte äta. Det är vissa studer jag känner mig bekväm och kan äta. Jag tänker hela tiden att jag borde äta. Men det går inte. Slår bort de tankarna lika fort som dom kom. 
Jag har nu gått ner 11 kg. 
Upp