Fuck

Jag försöker leva hälsosamt. Äta mycket grönsaker. Inte äta snabbmat hela tiden. äta sånt som är bra för kroppen.
Vilket har lett till en besatthet. Ångest så fåort jag äter annat. Och jag känner igen varenda känsla. AJg kommer så väl ihåg det. Vill inte hamna där igen. SKA inte!
Vardag&allmänt | | En kommentar |

Sämst. Sämst. Sämst.

Idag spydde jag.
Fem månader. Nu får jag börja om på noll.
Låg på golvet. Mådde så dåligt. Mår så dåligt.

Smsa min mamma i panik.
Vågar inte äta. Vill inte äta.
Vardag&allmänt | | En kommentar |

Fri från det ena, jagas av det andra

Har man inte bullimi, har man anorexia.
Hatar allt detta. Nu när jag är fri från bullimin så sätter de anorektisa tankarna in igen. Vågar inte äta, är inte hungrig och jag är rädd. För det finns ingen som kan tvinga i mig mat numera, det finns ingen som kommer till mitt rum och tvingar mig ur sängen. Mamma är numera 30 mil bort.
Min chef kommenterade tillomed att jag hade gått ner i vikt. Och vi har träffats typ fem gånger.

Men samtidigt så vet jag om detta, att jag får äta pastan i skåpet. Jag SKA äta flera mål om dagen. Men just nu äter jag två, ibland ett. Och då är det ingen "Epic MealTime"-Meal. Utan typ havregrynsgröt eller en qournfile.

Mah skit. Jag är verkligen inte hungrig. När jag väl är det så blockar jag det och sover eller jobbar på ännu hårdare.

Hur fan gör man så jag inte hamnar där igen?

Upp