Despicable me

Konversation med mamma.

"Varför är du kvar här om det nu är så jobbit här?"
"Vart fan ska jag åka då?"
"Ja, du har ju ett rum hos din pappa."
"Nej. Men det är skit samma. Jag kommer vara borta snart."
"Fast det är inte så jag menar"
"Fast jo det är det"
"Och är det ingen som undrar om skärsåren på din arm?"
"Jo, alla förutom du typ."
"Jag bryr mig"
"ok"
"Men såhär kan vi inte fortsätta. Vi är en familj!"
"Är vi en familj?"
"Ja det är vi."

Jag blundrade och räknade till tio.

"Men om nu allt är mitt fel och att du lägger så mycket skuld på mig så måste du prata med mig"
"Fast allt är inte ditt fel. Men jag väljer att inte prata med dig om annat för den informationen har du ingenting med att göra."
"Men jag får inte veta något annat så ja tar det som att det är mitt fel"
"Mamma, du är inte min kompis. Du är knappt min mamma. Därför berättar jag inte saker för dig"
"Från och med imorgon så ska vi äta tillsammans för det här funkar inte."

Oj vad full jag ska bli ikväll. Alltså jag menar sjukt full. Sova hemma. Nej.
Vardag&allmänt | | 2 kommentarer |

Who wants to live forever?

Mamma kom hem och såg mig röka. Min mormor ska betala mitt körkort om jag inte börjar röka. Tar min sista cigg idag. Men även om jag gör det så har all tillit min mamma hade kvar hos mig efter alla självmordsförsöken försvunnit. Och jag vet inte om den alls kommer tillbaka.
"Min gräns går snart, jag hoppas du vet det!"
Jag är en så dålig människa. Mammas besvikelse. Jag förstår att hon är besviken. Jag är besviken på mig själv. Men nu skäms jag mest.
+ att hela köket är fullt av hetsdisk från imorse. (Ja jag hetsde som en jävla gris imorse vid typ 7, nice Narrow nice). Min gräns går också snart. Jag vet mycket väl att detta bara är mitt fel. Och att jag ska skäms. Det kan jag lova att jag gör.
Kanske borde dö lite. Ger ingen glädje eller ro för någon.

Vardag&allmänt | | En kommentar |

You have been running through my mind

Jag kollade på omröstningen. Kul att så många röstade. Jag tolkade lite att jag ska fortsätta som jag gör nu, skriva om det som spökar i huvudet och det som händer runt mig.
Vill ni veta en sak.. jag har faktiskt länge velat skriva en bok. Jag gillar att skriva. Mitt sätt att få ur mig allt. Och jag gillar att snirkla ihop en berättelse. Gärna hjärtekrossande. För jag själv gillar att läsa sånt. Hmm, vänta nu. Är det bra att vilja läsa om sorliga saker? Jag gillar att bli tagen. Då man bara vill slita ur människan som skrivit boken/texten och krama om han/hon. Då hjärtat stannar till och man tappar andan. Då man känner hur tårarna bränner under ögonlocken. Är jag elak?
Jag ska göra en total renovering av bloggen. Nytt nytt nytt. Men kreaktiviteten är i botten. Noll ideer. Vill göra den kul och typ ta massa kort och göra design på det sättet. Men jag är anonym. Kanske kan fixa det på något sätt endå. Är sugen på att göra detta till min blogg. Mina bilder. Mina tankar. Men anonym. Riskabelt? Jag vet att många av er vet vem jag är, just för min skyddade blogg och att jag har gett ut mig helt där. Jag tycker bara det är skönt att slippa vara helt anonym och jag har träffat så sjukt fina vänner genom denna blogg. Tillomed en av mina bästa och närmaste vänner genom denna blogg. Jag uppskattar alla ord. Allt. Denna blogg betyder riktigt mycket för mig. Skrämmande mycket kanske. I'm a stalker. teheh.
Jag kommer såfort jag får inspiration att göra om här. Väldigt snart. Fick lite ideer nu när jag satt och tänkte på att ta egna kort. Visste ni att jag går mediaprogrammet? Kanske har sagt det.
Nu bablar jag. Ni vet vart jag finns om ni vill prata. Gillar er!

Upp