Narrow 2.0
Vi pratade om att jag skulle flytta till Stockholm och att jag hade fått jobb på lite olika ställen.
De pengar jag har att försörja mig på den första månaden har JAG tjänat ihop. Jag gick två månader och gjorde ett skit arbete med skit arbetskamrater på skitpasset, nattpasset. JAG fixade det jobbet med hjälp av kontaker och vara på med att jag ville ha det osv.
De jobb jag har i Stockholm har jag mailat mitt cv, varit på intervju och tagit mig dit själv. Jag har fått förtroende hos folk som har gjort att de vill anställa mig igen och flytta en position in till Stockholm ist för i min hemstad.
Det är jag som har skaffat ett boende i där.
Mamma, pappa, mormor, farfar, farmor.. Ingen har hjälpt mig. Det är jag som har gjort allt.
Kom förihelvete inte och säg att jag glider på en räkmacka.
Min kompis bad om ursäkt och sa att hon inte visste hur det låg till. Då ska man inte öppna munnen.
Jag kom precis hem från krogen. Jag var nykter och skjutsade på folk som var onyktra. Dansade men mådde illa av allt folk. Min kompis som jag var där med vill vara kvar, jag ville åka hem för jag hade tråkigt och för att jag ska jobba imorgon. Jag sa att hon kunde ringa när hon ville hem så kom jag och skjutsade hem henne. Men intalade henne i att d
det var bäst att åka hem nu. Väl i bilen började hon gråta.
"Narrow, du kan inte hålla på såhär. Du låter alla utnytja dig och du får aldrig något tillbaka. Du ger så mycket, men tar aldrig. Du borde släppa av mig här och nu och låta mig gå hem."
Hon grät. Jag fokuserade på vägen. Visste inte vad jag skulle säga. Vägrade släppa av henne även om om slet i dörren.
Det är som att jag står utanför min kropp och ser mig själv. När jag pratar med de kompisar som har sårat mig så äckligt mycket, men accepterar det och låter dom fortsätta ta. Jag har en sån insikt i mitt liv som jag aldrig har haft förut. Jag ser nu hur mycket det sliter på mig att skratta med de som sårat, det tär att ligga med honom som inte bryr sig ett skit om mig, det förstör så mycket att låtsas hela tiden.
Det är patetiskt.
Men så normalt. Vi alla gör det. Mer eller mindre.
Jag måste börja om.
Jag är påväg.
Någonstans bättre.
Räkmacka in my ass.
(btw, blev förjävla sugen på räkmacka nu)
❤ Räckmackor är fan inte ens gott! Äckliga jävla fittor som vågar yttra sådan ord. Att inte förstå hela sanningar är så irriterande. OKUNSKAP!
Det ända jag kan göra för dig är att vara arg. Inte för att det hjälper. Men medlidande kräver en större förståelse. Och att säga att jag förstår kommer jag aldrig göra för det är något jag personligen hatar när andra gör och för att jag vet att det inte finns en chans i världen att jag faktiskt förstår. Så härmed skänker jag lite av mitt hat till dig som du gärna får kasta vidare på alla de du hatar men inte har hat kvar till.
Kram