Maskinen är ett monster
Allt man hör, allt man ser. Man tar upp allt och det lagras i hjärnan.
Så nätter som denna man kan ligga och gro i dessa tankar. Det får min mage att vända sig ut och in. Det gör så ont.
Nu är det framför allt jobbet som är i mina tankar.
Jag gjorde fel där, jag glömde det, jag ska dit imorgon. Han tycker jag är dålig, hon kommer tycka jag är dålig.
Det är tillfällen som dessa jag som sagt saknar vassa rakblad.
Sen har vi det här med maten. Hur fan går det med maten? Det är en så tunn linje just nu. För jag är livrädd att äta förmycket och jag kommer anse det som hets. Livrädd och det gör att jag ist äter förlite. Men jag utesluter ingenting, äter allt.
Men jag kom på mig själv idag att kolla på fetthalten på osten som jag skulle köpa. Vad spelar det för roll? Jag borde egentligen tagit den med högst fetthalt i pga mitt låga intag av mat förövrigt.
Jag kan inte sova.
I helgen tänker jag inte göra någonting. Vill inte ut. Vill inte träffa någon. Vill inte ens hem till mamma. Vill bara sova.
Och det gör mig ännu en gång livrädd. Att jag ska börja isolera mig igen.
Så mycket till socialt liv har jag inte ändå. Men det är inte så att jag måste vara hemma själv. Jag bara vill det. Vill inte anstränga mig.
Sova.
Om man bara skulle få sova.
❤ sv: från Slussen är det raka vägen med tunnelbanan mot Mörby centrum. Hoppa av vid Danderyds sjukhus. Mottagningen heter PRIMA Unga Vuxna, googla på det. När jag ringde i november var de helt fantastiskt trevliga. Fick en läkartid två veckor senare, ibland går det ännu snabbare om de har någon avbokning. Nu har jag en samtalsterapeut som jag träffar mellan 1-4 gånger i veckan beroende på hur mycket jag känner att jag behöver. Och sms/telefonkontakt varje dag. De tar bara emot ungdomar mellan 18-25 så tycker de är riktigt bra på bemötande. Fråga gärna om det är nåt du undrar. Kram