Fucking hell motherfucker

Det finns en ren och enkel förklaring till min viktuppgång som skedde när jag flyttade från mamma till pappa. Hos mamma fick jag hjälp. Mamma ville göra allt för att göra min vardag enklare. Medans pappa blundar för allt som har med min psykiska ohälsa. Såfort min "safe food" var slut så köpte hon ny. Det fanns mat hemma hela tiden. Även om det kan kännas helt fel så var det en trygghet för mig. Veta att jag kan välja. Välja något nyttigt och just det som är safe för mig. Hemma hos pappa är det tvärtom. Det finns ingen mat hemma. Det gör att jag så lätt kokar 8 potioner pasta. Eller går till affären och köper 2 kg godis. Eölöer ta den där 2 liters glassen som ligger i frysen.
Jag gick upp 6 kg.
Det kommer ta tid att vänja sig. Både för pappa, hans sambo och mig. Men jag vet att såhär var det förut, när de bodde i lägenhet.
Jag pratade med mamma om detta förra helgen och hon vet hur svårt det är för mig att ens ytra mig inför pappa. Mamma har tillomed försökt förklara vad bullimi är. Sagt att detta behöver din dotter för att kunna bli frisk. Bett honom att söka runt på internett om vad bullimi är och går ut på. Förra helgen så erbjöd sig mamma att åka och verkligen stor handla med mig. Handla hem mat till min pappa så jag har min safe food hemma. Hon vill lägga ut pengar för det. Det gör mig så oerhört arg. Arg på pappa.
Men tack mamma, det lättar hjärtat att du vill hjälpa mig.
Men det gör ont att pappa kollar bort för min sjukdom.
För det är vad det är. En sjukdom.

Vardag&allmänt | |
#1 - - Anonym:

❤ Det låter jätte trist att din pappa bara blundar för det. Men jag hoppas att han en dag förstår att du faktiskt behöver hjälp..

Det är i allafall tur att du har din mamma. Hon verkar bra!

Kramar

#2 - - nadja:

finis, finns ingen möjlighet för dig att flytta tillbaka till mamma? att bo hos din pappa hjälper dig ju verkligen inte att må bättre!



❤

#3 - - Ellinor:

åh. vilken fin mamma du har ändå. känns som att det är vanligt att pappor är sådär oförstående. försök att inte ta det personligt, det är nog en brist hos honom snarare än brist på kärlek till dig som gör honom sådär. kramar <3

#4 - - Svårt:

❤ Vad bra att du har din mamma som förstår, och att du även själv förstår att det är just en sjukdom. Tråkigt att din pappa inte gör det dock. Ta hand om dig!

#5 - - <3:

❤ vad jobbigt att din pappa inte verkar vilja ta det till sig, att det är såhär du mår och har det. kan din mamma hjälpa dig att prata med honom ordentligt?

#6 - - steffi:

❤ varför bor du inte hos henne längre? hos din mamma, det låter som du kan bli frisk med henne. men vad vet jag. jag önskar bara du vore glad narrow!

Upp