Close my eyes, hear your heart

Skärt mig. Spytt. Sovit. Gråtit.
Skärde mig i bilen, med jobbkniven. Åt fyra matlådor, spydde. Sov i princip hela dagen. Jag är uttorkad så mycket jag gråtit.
Alla mina kompisar ska ut ikväll. M smsar och frågar om jag kan skjutsa hem honom. Jag som inte kan säga nej, kommer såklart göra det. Kommer säkert sluta med att jag sover där.
C kommer flytta från stan. Längt bort. Slipper se honom igen.
Känslorna för G är borta.
Jag är snart knäckt av jobbet. Det bryter ner mig. Jobbarkompisarna är bra, men jag har en dålig känsla när jag är där. Kan inte förklara.
Min pappa är arg som vanligt. Jag äter så mycket mat så jag måste börja betala en peng till honom varje månad. Sick. Även om jag bara vill skrika på honom så går det inte. Ett mmh och en svag nick.

Jag vill till Stockholm! Det är verkligen det jag vill nu. Men pappa är så arg. Jag får knappt åka till nån kompis.
Han är stolt över mig som har börjat jobba, som har fixat det med jobb. Det var jag som gjorde, ingen annan! han säger det inte, men man hör på honom när han pratar. Men det har börjat försvinna.

Vardag&allmänt | |
#1 - - hanna:

❤ Blir ledsen över att du mår dåligt, hoppas det blir bättre snart :/.

#2 - - steffi:

jag önskar jag kunde krama dig. och berätta hur underbart fin du är och hur mycket du är värd.❤

#3 - - nadja:

fina hjärtat! var det någonting särskilt som fick igång den extra starka ångesten?



och föräldrar som inte förstår... som tror att dom "lär en nåt om att ta ansvar" men egentligen bara sårar, känner igen det där som fan!



kramar och ❤

#4 - - Hemlig:

Träffar dig gärna om du skulle komma till Stockholm♥

#5 - - M:

Det gör ont i mig när jag läser. Vill bara att ditt liv ska bli bra :(

Upp