Can I make it better?

En sån värdelös klump. Klump. Det är vad jag är. En sak. Den, det. Det är jag. Är helt förstörd. Skulle jag, som människa, ha ett värde? Nej. Slutat betraktat mig som något speciellt. Som någon att tycka om. Som någon man bryr sig om. Ett objekt. Inte bara sexobjekt. Ett objekt. Slutat tro att det spelar någon roll om jag lever.
Känslan av att vara värdelös. Den tar över allt.
Att jag inte ens har någon kontroll. Det skrämmer mig. Citerar supersize VS superskinny "När hon äter så lyser hennes ögon upp av lycka" - pojkvän till en tjej med bulimi nervosa. Hon säger själv "Jag älskar mat. choklad, ost, pasta. Men jag kan inte behålla det." Hur hon inte klarade av att sluta äta. Att hennes kräkningar inte berodde på att hon ville bli några kilo smalare. Låg självskänsla och dåligt självförtroende.
Precis där. Där har vi det.
Men skammen av att precis ha ätit tre 200g choklad, en kladdkaka, 1 kg godis och tre mackor med mycket smör och ost på, den skammen gör att jag trycker i mig två skålar yoghurt med musli och fem mackor till. Allt blir förmycket. Det ska inte vara så. Men just i den stunden skulle vem som helst se på mig att det är något som släpper. Hur mina ögon lyser upp av lycka, precis som tjejen i programmet. Hur jag slipper tänka. Men sen kommer ångesten. Ångest ångest. Kramar om magen med armarna.
Lyckan när man äter. Lyckan av att känna lycka den försvinner snabbt. Så fort man slutar äta. Då den sista mackan tar slut. Då förstår man hur illa allt är. Och det finns inget annat än att gå in på toan. Det gör ont. Det rinner blod från näsan.
Bantningspillerna på mitt bord. Tar två. Går ut och röker och hela huvudet snurrar. Det bli svart och jag älskar det.

Vardag&allmänt | |
#1 - - nadja:

å fina fina fina du. blir så himla ledsen när jag läser. :C

jag tror att du har helt rätt, det handlar om självkänsla (eller bristen därav). problemet är att det är så förbannat svårt att göra någonting åt det. fan vad jag önskar att jag kunde säga någonting smart eller viktigt eller nåt överhuvudtaget(!) som kunde hjälpa dig eller i alla fall få dig att må lite bättre en stund!



massa kramar



ps. du får smsa när du vill. är jag vaken svarar jag.

#2 - - ache:

tänkte samma när jag såg det.. jag älskar mat.. men mest kakor och sådant. jag slänger i mig maten, njuter, älskar smakerna men jag skäms och det som händer efter.. det älskar jag allra mest.

#3 - - steffi:

du är så duktig på att få människor att förstå. så himla bra är du narrow. sluta se ner på dig själv. du är hur fin som helst.igår, ville bara berätta för dig. så var inne på en sån här inspirations sida med massa fina texter och så, och på en stod det * Beautiful is not your jeans size, it´s something you have in your heart* vet itne riktigt varför jag sa det till dig men det bara fastnade och de har så rätt, jag själv hade inte insett hur rätt de hade. för det är så jäkla sant. beautiful är inte storleken man har i kläder eller måttet i midjan, utan något som finns i ditt hjärta. tänker på dig. och hoppas du mår bättre. 1000 kramar ❤

Upp