Nu känner jag för att ge upp! Jag har varit så pepp på att bli frisk. Men nu när pappa börjar kommentera att jag äter mycket, måste betala för min mat och hjälpa till så mycket mer hemma så känner jag bara fuck this. Fattar han inte att jag har fullt upp med mitt eget. Just med tankarna och att bli frisk. Hade han någon gång lyssnat på min mamma, min psykolog eller min dietist på ätstörningsenheten så hade han fattat att JAG FAKTISKT HAR EN SJUKDOM! För det har jag accepterat, förstått och vill bli fri ifrån. Men när han vägrar så känner jag att what's the point? Det var tydligen inte så viktigt.
Jag skiter i det här nu. Jag ska fram till julafton ha gått ner 5 kg.
Åt nyss stor fet middag. Spelar ingen roll om jag stoppar fingrarna i halsen eller inte, long time no see toilet!
Det var längesedan jag sökte på skinny, thin och thinspo på weheartit. Here we go again. Ska bli smal.
