Sju blomor under min kudde, kommer du och räddar mig

Midsommar. Glad, skrattar och dricker lagom. Långbord på trädgården med bara kompisar. 28 stycken sommarklädda personer. Även jag.
Allt började med en att vi fick varsin välkomsdrink. Jag ställer den på bordet framför mig, trodde jag. Hela drinken hälls över mig. Därifrån gick allt neråt. Jag fick låna en somrig klänning av min kompis. Men det var länge inte samma känsla jag hade inom mig. Jag drog mig undan. Pratade inte. Skrattade knappt. Satt på min trästol och väntade på något. En annan kompis satte sig på armstödet på min stol. "Narrow, jag älskar dig!". Jag börjde ner huvudet. Började gråta. Hon drog bort mig bakom huset och där började jag stortjuta. Viftade med händerna och sa att det inte var något speciellt. Att jag bara är patetisk och att hon inte behöver sitta och trösta mig för jag ska inte gråta. Jag får inte hålla på och förstöra allas kväll. Igen. Fler och fler kompisar kom och satte sig brevid mig. Tog min hand. Jag ställde mig upp och kramade allt. Gick iväg och sa "Älskar er alla". Tårarana torkade. Två timmar gick. Drack för att bli full. Blev aldrig full. Tillslut gick jag upp och la mig i sängen. Somnade. Jag är så trött på att jag ska börja gråta. Att jag ska förstöra allas roliga kväll. Det kom upp en tjej och väckte mig. "Vi får jordgubbastårta nu". Jag drog mig upp ur sängen och gick ner för trappan. Tog en tallrik. Tog en rätt stor bit och började äta. Tog en till rätt stor bit. Alla åt massa tårta. Men ändå fanns det tårta över. Medans alla satt ute tog jag min tallrik. Skärde upp två stora bitar till. Gick in på toaletten och åt upp dom fort. Smög ut och tog två till stora bitar tårta. Gick upp till toaletten på övervåningen och satte mig ner och åt den gräddiga jordgubbstårtan. Gick ner försiktigt igen. Gick ut genom dörren. Kändes som alla kollade på mig. Det syns på mig att jag har ätit sex stora bitar tårta. Det syns. Jag vet att de vet, fast de vet ändå inte. Att sex stycken tårtbitar gör mig en nutta glad. Det är bara sjukt. Jag skäms över att ha ätit. Men samtidigt gör det mig stark. Jag klarar av att sitta vid bordet. Tillomed skratta. Tillslut går det inte mer och jag går upp och lägger mig igen. Jag vaknar av att en kompis lägger armen runt mig.

Vardag&allmänt | | En kommentar |
Upp