Om jag vore en snickare?
Jag var stolt. Jag var övertygad om att mina klasskamrater skulle bli imponerade.
Äntligen.
Jag gick i korridoren med skrinet i handen. Klasskamrater kommer mot mig. Jag håller huvudet högt.
De kommer jämnsides med mig och den ena killen slår pennskrinet ur min hand. Den faller ner på golvet. Innan jag hinner reagera på vad som just hänt så ligger pennor utspritt framför mina fötter.
Pennskrinet gick sönder.
Jag sätter mig på huk och plockar upp pennorna och hör hur killarnas fotsteg hörs längre och längre bort.
Happy birthday, make a wish.
Jag var 9 år. Aldrig bra nog.
Det har alltid suttit i. Vad jag än gjorde, så var det någon som gjorde det bättre än mig. Och att jag aldrig skulle vara värd något.
Vad jag än gör i livet så känns det inte nog. Vad jag än säger så är det fel. Inte nog.
Vem jag än träffar så jag aldrig fin nog. Aldrig bra nog.
Det sitter fortfarande kvar.
❤