Despicable me
"Varför är du kvar här om det nu är så jobbit här?"
"Vart fan ska jag åka då?"
"Ja, du har ju ett rum hos din pappa."
"Nej. Men det är skit samma. Jag kommer vara borta snart."
"Fast det är inte så jag menar"
"Fast jo det är det"
"Och är det ingen som undrar om skärsåren på din arm?"
"Jo, alla förutom du typ."
"Jag bryr mig"
"ok"
"Men såhär kan vi inte fortsätta. Vi är en familj!"
"Är vi en familj?"
"Ja det är vi."
Jag blundrade och räknade till tio.
"Men om nu allt är mitt fel och att du lägger så mycket skuld på mig så måste du prata med mig"
"Fast allt är inte ditt fel. Men jag väljer att inte prata med dig om annat för den informationen har du ingenting med att göra."
"Men jag får inte veta något annat så ja tar det som att det är mitt fel"
"Mamma, du är inte min kompis. Du är knappt min mamma. Därför berättar jag inte saker för dig"
"Från och med imorgon så ska vi äta tillsammans för det här funkar inte."
Oj vad full jag ska bli ikväll. Alltså jag menar sjukt full. Sova hemma. Nej.
<3