.Excusez moi. Ursäkta min franska.
Här var jag lycklig. Tror jag. Problemen kom precis innan, men jag förstod inte då.
Jag pratade med min gamla barndomsvän, vi satt ihop hela lågstadiet. Sen gled vi tyvärr isär när mellanstadiet började och vi började på olika skolor. Jag vet att hon inte mår bra. Hon har mått dåligt i så många år. Sen för nån vecka sen så såg jag henne på BUP. Jag var helt borta då. Såg inte. Jag kollade, men såg inte. Jag reagerade bara när mamma sa hej till hennes mamma. Hon skrev sen någon dag efter till mig. Att hon var förvånad att jag hade "hamnat" där. Att hon trodde att alla från lågstadiet mådde prima för man knappt känner dom längre. Men hon fick mig att berätta ganska mycket. Min överdos, sömnen, medicinen. Grejer jag inte ens berättar för mina nuvarande bästa vänner. Det kändes bra.
Jag började må dåligt i 7an ungefär. När mamma bestämmde sig att flytta ihop med sin pojkvän. Då började problemen med mamma. Jag totalt isolerade mig från mamma. Det var början. Men jag förstod det inte. För det var egentligen början på allt detta, det pratar jag och min psykolog mycket om.
Men när denna bild togs var jag riktigt glad. Mina problem med mamma hade nästan lagt sig. Men de fanns kvar. Detta är en av de bästa sommrarna jag har haft. Så glad som jag var då har jag aldrig varit. Ett halv år senare svek mina vänner mig totalt. Då försvann jag. Men det är en annan historia. Detta är solavslutningen i 9an.
Vägde ~69 kg här. Dock var jag några cm kortare än vad jag är nu.
Jag pratade med min gamla barndomsvän, vi satt ihop hela lågstadiet. Sen gled vi tyvärr isär när mellanstadiet började och vi började på olika skolor. Jag vet att hon inte mår bra. Hon har mått dåligt i så många år. Sen för nån vecka sen så såg jag henne på BUP. Jag var helt borta då. Såg inte. Jag kollade, men såg inte. Jag reagerade bara när mamma sa hej till hennes mamma. Hon skrev sen någon dag efter till mig. Att hon var förvånad att jag hade "hamnat" där. Att hon trodde att alla från lågstadiet mådde prima för man knappt känner dom längre. Men hon fick mig att berätta ganska mycket. Min överdos, sömnen, medicinen. Grejer jag inte ens berättar för mina nuvarande bästa vänner. Det kändes bra.
Jag började må dåligt i 7an ungefär. När mamma bestämmde sig att flytta ihop med sin pojkvän. Då började problemen med mamma. Jag totalt isolerade mig från mamma. Det var början. Men jag förstod det inte. För det var egentligen början på allt detta, det pratar jag och min psykolog mycket om.
Men när denna bild togs var jag riktigt glad. Mina problem med mamma hade nästan lagt sig. Men de fanns kvar. Detta är en av de bästa sommrarna jag har haft. Så glad som jag var då har jag aldrig varit. Ett halv år senare svek mina vänner mig totalt. Då försvann jag. Men det är en annan historia. Detta är solavslutningen i 9an.
Vägde ~69 kg här. Dock var jag några cm kortare än vad jag är nu.
Kommentarer
Postat av: Anonym
sååååååå himla fin
Postat av: Lisa
jättefin!
Trackback
