Ser lite lagom borta ut dårå. Jag har färgat håret. Kommer bli ljusare till sommaren. fint.

Hej. Dags att möta verkligeheten. Mitt namn är Amanda Jakobsson. Detta är min oanonyma blogg.

SWEAR THAT YOU WILL NOT TELL ANYONE!

Hemma. Kollar tv. Det är stålade sol. Men nej, jag tänker stanna inne. Lyssnar lite på denna låt.

Jag saknar denna kropp. Den är inte smal. Men jag saknar att jag var en bra bit på vägen.



vikt ~68 kg

Två olika kvällar, två olika vikter. Japp jag är ganska bestämd.





Jag tror ni ser att det är här de två kvällarna separerar

Jag vill bara säga... att om ni under några omständigheter känner igen mig! SÄG TILL MIG! INTE NÅGON ANNAN!

TUSEN TACK!!

Dålig, konstig och fjortizzzz bild! Men iaf där är min smiely. Syns typ.

Jag är fucking trött på mitt liv.
Jag ska låta er veta en hemlighet..
Min mamma berättade för mig för någon dag sen att när hon var i min ålder så hade hon samma problem med maten som jag. Hon mådde dåligt och regelerade det med mat.
Wow, det finns i blodet.
Fint!

Jag har sovit noll timmar, noll minuter och noll sekunder inatt. Nu ska jag åka till skolan. Eller vi får se. Det är onödig dag iskolan idag. Ska iväg på mässa och vi ska ta massa kort. PALLA

Hehe jag fick ett ryck idag, uttråkad och inspirerad!
Jag har tänkt på det väldigt länge men aldrig vågat. Men efter att elin sa att hon hade gjort sin själv så tog jag en nål och också gjorde det själv.

Jag gjorde en smiley :-)

Tänkte såhär idag. Det är vår. Jag ska ljuga för dietisten. Jag ska ljuga för mamma. Så jag klär upp mig! Såhär ser jag ut när jag vardags-klär-upp-mig. Tog på mig vårjack och grejs.
Men vet ni? Jag har gjort en sån "omvandling" (hahah?!). För ett halv år sen hade jag pösiga, färgglada kläder. You know, märken som Sweet, Somewear eller Volcom. Försöker lämna den stilen! Jag har många kompisar som har sån stil men jag vill stå på egna ben (så att säga). Kan försöka slänga ihop ett collage när jag hade sånna kläder + att jag vägde mer då!

Men en fråga! Tycker ni detta är kul?

Nu ska jag gå och sy in dessa shorts, vill inte att det ska vara så utsvängda vid benet. ↓Fetto äckelmage!

Jag sa ju att jag skulle ta kort på min kropp. Ja där har ni det. Gah ba blä! Heffaklump var det ja.

Det är såhär mina kompisar ser mig. Ganska olikt mot vad som pågår i mitt huvud. Men kan dock påpeka att jag var grymt full här. Som full mår man bra. Onykter men opåverkad av tankarna.

Här var jag lycklig. Tror jag. Problemen kom precis innan, men jag förstod inte då.
Jag pratade med min gamla barndomsvän, vi satt ihop hela lågstadiet. Sen gled vi tyvärr isär när mellanstadiet började och vi började på olika skolor. Jag vet att hon inte mår bra. Hon har mått dåligt i så många år. Sen för nån vecka sen så såg jag henne på BUP. Jag var helt borta då. Såg inte. Jag kollade, men såg inte. Jag reagerade bara när mamma sa hej till hennes mamma. Hon skrev sen någon dag efter till mig. Att hon var förvånad att jag hade "hamnat" där. Att hon trodde att alla från lågstadiet mådde prima för man knappt känner dom längre. Men hon fick mig att berätta ganska mycket. Min överdos, sömnen, medicinen. Grejer jag inte ens berättar för mina nuvarande bästa vänner. Det kändes bra.
Jag började må dåligt i 7an ungefär. När mamma bestämmde sig att flytta ihop med sin pojkvän. Då började problemen med mamma. Jag totalt isolerade mig från mamma. Det var början. Men jag förstod det inte. För det var egentligen början på allt detta, det pratar jag och min psykolog mycket om.
Men när denna bild togs var jag riktigt glad. Mina problem med mamma hade nästan lagt sig. Men de fanns kvar. Detta är en av de bästa sommrarna jag har haft. Så glad som jag var då har jag aldrig varit. Ett halv år senare svek mina vänner mig totalt. Då försvann jag. Men det är en annan historia. Detta är solavslutningen i 9an.


Vägde ~69 kg här. Dock var jag några cm kortare än vad jag är nu.