I was over the top

Jag frågar mig själv. Är jag frisk? Frisk från bullimi?
Jag var hemma hos min mamma i helgen och hon väckte mig när hon skulle åka ner till stan för att klippa sig. När jag hörde att hon hade gått ur dörren så skyndade jag mig ner för trappan och gjorde en macka med skinka. Sen började jag gå igenom frysen. Hittade pinnglass. Åt tre stycken. Åt sen tre knäckemackor.
Fick en rejäl flashback.
Så såg mina dagar ut för ett år sen. Fast oändligt mycket mer mat och då var det likadant frukost, lunch, middag.
Men det var känslan, känna hur kontrollen försvann. Och det kändes precis som förut.

När blir man frisk? När blir man fri?
Är jag frisk nu?

Jag tror gränsen är hårtunn. Jag tror att om jag inte tänker efter när det blir som jobbigast så kan jag vara tillbaka där, i bullimivärlden. När man väl börjar så är det svårt att sluta.
Jag har haft återfall och hetsat när jag har bott i Stockholm. Okontollerat gått till affären och köpt på mig för att hetsa. Och det är så jag hanterar känslor. Negativa tankar och stress. Och så kommer det vara tills jag hittar sättet att byta ut det mot något annat. Vad vet jag, kanske träna. Ta en löprunda.
Men maten har varit mitt sätt att handera allt på i de senaste fyra åren och därför är det svårt.

Men jag kan konstatera att Ja, jag är frisk.
Men, som Tony Irving säger, chansen att jag faller tillbaka är stor och jag måste ha koll på tankarna.

Vardag&allmänt | |
Upp