Börja hämndens resa med att gräva två gravar, en till din fiende och en till dig själv.

Man känner när folk stirrar på en. Det är som hettan som stiger från trottoaren på sommaren, som en eldgaffel i korsryggen. Man behöver inte heller höra en viskning för att veta att de viskar om en.
Jag brukade ställa mig framför badrumsspegeln för att se vad de stirrade på. Jag ville veta varför de vände sig om, vad det var som var så fruktansvärt annorlunda med mig. Till en början fattade jag inte. Jag menar, jag var ju bara jag.
Men en dag när jag såg mig i spegeln så förstod jag. Jag såg mig själv i ögonen och hatade mig själv lika mycket som alla andra gjorde.
Det var den dagen jag började tro de kanske hade rätt.
När man inte passar in blir man övermänsklig. Man känner de andras blickar på sig som kardborreband. Man hör hur de viskar om en på ett par kilometer håll. Man kan försvinna fastän man står kvar på samma plats. Man kan skrika och ingen hör ett ljud.
Man blir mutanten som föll i syretanken, Jokern som inte kan ta av sig masken, roboten som saknar armar och ben men inte hjärta.
Man är det där som en gång i tiden var normalt, men det var så länge sedan att man inte minns hur det var.

Vardag&allmänt | |
Upp