white blank page
Orden ekar i mina öron. Blicken från min psykolog. Oroande. Mina ögon trötta och utmattade.
"Narrow, jag är orolig över dig. Riktigt orolig. Har varit det ett tag och nu måste det ske något för det har bara gått neråt. Jag tänker ringa din läkare"
En lättnad på något sätt. Mer medicin. Mer tester och pepper som ska skrivas. Men ändå en lättnad. Någon tar mig på allvar. Jag mår inte bra. Vad kommer hända nu? En inläggning. Kontakt med mobilateamet igen. Jag har ingen aning.
Min tomma blick i spegeln. Jag ser varenda människa som en gång har skrattat och pekat på mig. De har växt upp. De är ute i världen. Medans jag är kvar i min källare. I min kalla källare. De kommer fortsätta skratta åt mig.
Jag har sett inläggning som sista utvägen. Sista ingången mellan liv och död. Är jag där nu?
❤ jag känner igen mig så himla mycket, både om att man själv står kvar och stampar på samma plats. och det där med inläggning eller inte. ta hand om dig