Now I wanna leave but I'm lost

Jag är så arg, ledsen och otroligt trött.
Jag vill skriva något. Har velat skriva om min helg hos Mikaela. Som var helt underbar. Men jag kan inte. Det är helt tomt i huvudet. Men endå är jag arg, ledsen och trött. Helgen var min första spyfria dagar på ungefär två veckor. Om inte mer. Det visade att det går och hur bra jag har mått.
Igår mådde jag dåligt, var i skolan en timme. Kompisarna skrattar åt mig. "så jävla ovärt". Åkte hem, ringde min kusin som kom och höll mig sällskap. Vill inte vara ensam. Då tänker jag. Det är då jag mår dåligt. Som nu. Jag är själv och jag har satt mig ner och tankarna har kommit tillbaka. Ska jag vara tacksam över en helg av glädje. Är det det jag får?

Det gäller även min relation till mat. När jag sa "du får äta nu!" så blev det att jag åt, men jag överäter ist. Jag har fått bort "fobin" för mat (jag har aldrig haft någon, men ni fårstår). Jag vet att äta 1000 kcal/dag är lite, inte mycket. Och det fuckar ur mitt huvud. När jag egentligen vill svälta. Men eftersom jag har kunskapen så vet jag att jag borde äta. Dietisten visade mig hur mycket man borde äta under en dag. Jag dog. Men det ligger kvar i huvudet. Och varje gång jag känner att jag vill bli frisk så kommer bilderna och jag känner mig lättad. Att jag äter inte förmycket om jag tar en potion lunch i skolan.
De senaste tre månaderna har jag mått så dåligt att jag har spytt varje dag. Flera gånger om dagen. Och 1000 kcal/dag är då en bra dag för mig egentligen. Och det fuckar som sagt ur mitt huvud.

Jag är bara rädd.
Vardag&allmänt | |
#1 - - johanna:

Jag är glad över att du verkar haft en bra helg och du har varit as duktig som inte spytt någonting i helgen. De är ett steg <3

Upp